Igår innan jag somnade så läste jag en novell i senaste Allas Veckotidning.
Brukar läsa lite så att jag ska somna.
Den berörde mig, jag tror den hette nåt liknande som
*Jag vet att du älskar mig*

Handlar om en pappa som förvägras träffa sin son pga bitter mor.
För att vara en *kvinnoveckotidning* och publicera en novell ur en mans synpunkt om hur han förvägras träffa sin son, skriven om känslor besvikelse och till slut.......  ja ni måste läsa den!

Alltför ofta skrivs det om pappor som överger sina barn, ensamma mammor som får ta hand om *ALLT*
Ibland skrivs det om barnens situation, sällan om pappans situation.

Hur många "krig" pågår det inte i Sverige pga bitterhet och egoism?
Svälj er stolthet och strunta i att slänga ur er spydigheter om än det ena eller det andra. Både till varandra och barnen, skärpning!
Ja de största offren i denna massaker är ju självklart barnen.

Det låter så bra när man ska skiljas som vänner - vi ska umgås för barnens skull.

Så snart nån hittat en ny så blir det fejder.

"Jaha så lätt kom du över det"..    eller       "Barnen behöver inte nån fler förälder"

En mamma är alltid mamma
en pappa är alltid pappa 
de nya i familjerna är ofta bonusar men kan aldrig ta ens plats.

Skitsnacket som kommer - det förlorar ju den som pratar skit på i långa loppet.

Hinder på vägen inför ett möte kan man alltid komma till skott med,
nej han/hon vill inte träffa dig/har kompisar nu/
Men vi ska ju till mormor/ Herreguud skulle ni ses den här helgen vi som planerat.../

Eller man kommer till en låst dörr och ingen är hemma.

Hämtning/lämning av barnen sker på ett onaturligt sätt
- barnen står på en p-plats ensamma för föräldrarna vill inte ses,
ena föräldern lämnar på dagis/skola den andre hämtar barnen på dagis/skola.

Barnen får förmedla än den ena eller den andre informationen.

Man har skyldigheter och rättigheter som förälder.

Skyldigheterna känns som ekonomiska, underhåll, presenter......


När man betalar underhåll till den ena föräldern så är ofta läget som följer:

Den som får underhållet får också barnbidraget, eventuellt bostadsbidrag och har ev. en ny i sitt liv med inkomst. Man känner bitterhet över att försörja sitt ex och dennes nye partner,
för underhållet går sällan enbart till barnet/barnen.

Hur många ensamma föräldrar går inte ut den 20:e när barnbidraget/underhållsbidraget
och bostadsbidraget kommer eller köper sig själv nya kläder??

Den underhållsskyldige ska betala varje månad, begär man avdrag för umgängesrätt så blir det sura miner.
Man betalar resa till och från den andre föräldern,
sen ska man agera *Nöjesförälder* och bara göra roliga saker som kostar.
Träffas man sällan får man inte tid till det vardagliga.

Barnen kommer kanske halvklädda till den andre förälderna så man får fara och köpa en ny jacka, för att har man fått barnet till sig så vill man helst inte fara dit igen och hämta nåt för att få en massa skit.

När barnen är hos en så ringer den andre föräldern till barnens mobiler i ett och undrar om det går bra?
Stör och ger barnet dåligt samvete för att den andre föräldern sitter ensam.


Rättigheterna är mer egoistiska Jag har rätten att träffa MITT barn/MINA barn.

Hur många vet att, om man förvägras rätten att ha umgängesrätt så kan man förlora vårdnaden?
Eller tänk tanken att man avlider då kommer "rätten" att få bo hos den förälder som man knappt känner till stånd!

En när och kär avled, pappan skulle kunnat få ha vårdnaden om barnet, om han velat, de hade inte setts nånsin!
Han avböjde, hade ny familj, men han kunde lika gärna sagt att han vill ha barnet och barnet hade fått flytta långt bort och börja ett nytt liv i en ny familj,.

Så ge barnen rättigheten att träffa/lära känna sina föräldrar, för om man vill så kan man.

Naturligtvis finns det undantag - övergrepp, droger och missbruk, psykosociala skäl men att träffa sina föräldrar ska inte förhindras av egoistiska skäl.


Skulle någon känna sig utpekad genom denna skrift/Blogg, så var så god, jag hoppas det ger en eftertanke.
För den är inte riktad till mina barns förälder, detta är för vanligt överallt i världen.

Detta krig som pågår pågått kommer att pågå så länge kärnfamiljerna upplöses.

En lycklig skilsmässa finns sällan annat än i ens fantasi.

De flesta barnen vill ha bägge sina föräldrar, boende i samma trappuppgång och kunna fylla år, konfirmeras, gifta sig, visa upp sina egna barn för bägge sina föräldrar utan att de ska känna skuld gentemot någon.

Bloggar på morgonen innan jag ska jobba..