Här kommer en liten minnesberättelse om vår hund.

Jag Lucas har alltid velat ha hund och när jag och Lars flyttade ihop så började jag tjata.
Lars ville hellre ha en katt, men i detta fallet var det ju himla tur att jag fick bestämma.

Jag kollade på blocket och svarade på en del annonser, Lars han var som bara med i bakgrunden och sa inte så mycket. Hittade en annons om en blandraser till slut i Dalarna. Annonser jag svarat på häromkring var ointressanta eller så fick jag svar att just de som var intressanta hade sålt sina hundar.
Nåja jag fick svar från Dalarna. "Hej vi har sålt alla valpar, men en familj i Umeå är tveksam så om de backar ur så kan ni får köpa den. Jan Lindeborg" 
Läste upp annonsen för Lars och han hajade till, mannen som sålde var ju hans lärare i  skolan till akupunktör! Världen är liten.
Nåja vi svarade och berättade vem vi var och köparen i Umeå backade ur - puh!  :-)
Lars skulle på en kurs och då passade det ju bra att vi for allihopa ner med honom och fick träffa hunden.
Vi hade spanat in Golden retriever valpar innan och de hade kvar en syster till vår blivande hund som såg ut som en goldenvalp, hon var ljust brun. Mamman var helsvart med små vita fläckar.
Som ni ser på teckningen Helene gjorde där så ser ni raserna och födelsedatum. (Det var även schäfer och springer spaniel i henne)
Valpen var den enda i kullen som var fläckig, systrana var som golden valpar och brorsorna var svarta med lite vitt. Familjen hade först tänkt behålla henne, men ångrade sig.
 Det var mycket tur vi hade här.

Namnförslagen..
Vi gjorde som så att Jag, Lars, Robert och Helene fick skriva upp 5 namn var på en lapp och sen bytte vi lappar och alla fick stryka ett namn var och så bytte vi lappar tills vi hade bara 4 namn kvar, Jag ville så gärna att hon skulle få heta margaretha, Lars kom med blomnamn Fresia, Iris och om jag minns rätt så hade barnen mer typiska hundnamn. Nåja vi kom fram till namnet Jezzie - Lars förslag, kändes inte så rätt så vi gjorde om proceduren och det blev Jezzie igen.. Så fick hon namnet Jezzie (tilltalsnamnet)  Margaretha (jag måste ju få fram min vilja)  Långnäsa (hennes nyfikenhet gjorde att nosen kom fram under bord och hon kunde verkligen tigga mat)  Karlsson (Lars dåvarande efternamn)  Lund (våra andras efternamn)

Jag har då letat i mina arkiv och hittat en del bilder och här kommer fler.

Jezzie älskade att rulla sig i snön..




I Bulgarien fick vi oss en oljemålning beställd med henne och Corro och det är målat av ett foto..


Detta är ett typiskt kort på fina Jezzie


Här fick Jezzie konkurrens av Linuz vår nya familjemedlem i okt/nov 2006


Det finns massor att berätta om Jezzie, hon var en klok hund, snäll och förstod mycket mer än man trodde.

När hon var valp så blev hon antingen getingstucken eller ormbiten,
Lars jobbade jag skulle fara och jobba och hon blev sjukare och sjukare så jag ringde veterinären, tog ledigt från jobbet och for in med henne, hon fick en spruta och när jag kom hem tyckte Lars att det var ganska onödigt.. Jag sa i flera år att han som inte brydde sig, han som velat att hon skulle dö i ormbett, jag minsann brydde mig (skämtsamt såklart) Då fick han sin hämnd, vi for till Rönnbacka och när vi skulle åka hemåt så efter några hundra meter så upptäckte vi att hon var kvar, inlåst i stugan, då var det min tur att höra om hur lite jag brydde mig som tänkt lämna henne där och svälta ihjäl osv..

2005 flyttade vi från Hällnäs till Stockholm, Jezzie blev väldigt stressad av det, när jag var uppe och hälsade på hennes pojkvän Frodo så filmade vi honom så att Jezzie skulle få se honom på video, Jezzie kunde verkligen följa med allt som fanns på TV:n. Vår första plasmaplattTV hade klospår på skärmen då hon jagade kor hästar och annat kul på TV. Vi funderade ett tag på att sätta in en TV i ett skafferi som skulle få plexiglas och så skulle den vara på hela tiden när vi ej var hemma, så skulle vi beställa kanalen Animalplanet åt henne.

Första gången vi lämnade henne på hundpensionat i Rödå så grät Lars floder då vi lämnade henne. Hon stod där i hundgården och lyfte tassarna och såg ut att säga "Va gör ni - lämna mig för en utlandsresa"????

Hon var en alfahona och hon gick hundkurser och flera av hennes klasskamrater fanns här i byn, en efter en har de dött av olika orsaker och man har gruvat sig för den dagen, men Jezzie var pigg så vi tänkte att hon blir nog minst 14 år.
Hon gillade stora hundar och när hon löpte så nästan skrattade hon åt Linuz försök att uppvakta henne, "Aldrig att jag skulle underkasta mig att vara med en sån fjant" såg hon ut att säga..
Ett år fick vi besök hos en granne med en stilig Labrador "Laban" Jezzie var rätt kär och när det var dags så skulle vi göra ett försök, men Jezzie gjorde allt, men Laban var nog inte kunnig i det området för det gick inte alls hur vi än försökte hjälpa till.. Så nej hon fick aldrig några valpar.
Jezzie löpte ju bara veckan innan hon dog, vi sa att hon var så pigg så hon skulle nog klara av att bära valpar trots sin ålder, men naturligtvis så undvek vi ju att det skulle bli så.

Hon var en relativt frisk hund, hon fick ögoninflammation av den torra stockholmsluften, hon trampade i ett glas och skar upp halva benet i Stockholm så hon fick sys, (Folk är skräpiga i Stockholm), hon fick några konstiga anfall också och vi trodde det var Epilepsi, men då hade hon fått inkapslat nå hår i örat och infektionen hade förstört hennes balanssinne så det blev operation och det kom aldrig tillbaka.

Hon älskade att simma i vatten, men hatade att duscha, om hon tiggde vid bordet så frågade man henne om hon ville bada då gick från bordet och gömde sig.

Försökte lägga in en film här då hon badar men lyckas inte så det kanske kommer.

Jezzie och Linuz badar


Linuz är en cocker spaniel och de flesta brukar tycka så mycket om honom, men inte se Jezzie, när de sedan lärt känna hundarna bättre så har Jezzie blivit favorithunden, hon hade sån personlighet och var lugnet själv men lättlärd och på alerten när det var nåt spännande på gång.

De höll sig på tomten och om Jezzie gjort nåt bus så skämdes hon och la sig gärna under nåt och trodde hon var osynlig. Hur man än lockade så kom hon inte fram, men nåt svartvitt brukade synas under bilen/husvagnen eller bron till slut. Jezzie hade teckning som en ko så vi brukade säga att hon var vår fjällko. Vi har faktiskt en svartvit kohudsmatta i sovrummet och ibland trodde man nästan att hon smygit sig in i sovrummet och låg där på golvet.

Nu när jag tänker på Jezzie så ser jag framför mig att hon skuttar omkring på en sommaräng med lagomt högt gräs, det finns fjärilar där som hon jagar och solen skiner. Ibland lägger hon sig och tittar på oss och tackar oss för att hon fick dela livet med oss, då blir man ledsen i ögat och tänker att det är vi som får tacka som fick ha en så fin hund till låns. 




Jag avslutar här med att berätta att Jezzie fick krampanfall i onsdags och den natten hade hon flera anfall som varade i ca 5 minter per gång. Vi åkte in med henne till veterinären på torsdagen och det konstaterades att hon hade väldigt dåliga levervärden, hon hade en böld som kändes på magen och röntgades, en tumör på levern.
Vi tog hem henne en sista natt och på morgonen så åkte jag in och hon fick somna in.

Vi grät och vi grät och flera andra gjorde det, för Jezzie kunde man inte låta bli att tycka om.

Saknar henne så.