Irriterande beröm    (Allas Veckotidning 1994)

Jag är en frånskild pappa och har vårdnaden om min dotter.
Allt fungerar så bra det kan i vår situation, men det finns något som irriterar mig mycket:
- alla "gamla tanter" som berömmer mig för att jag är så duktig och sköter om både barn och hem!
Javisst, jag är duktig, men hur många ensamstående mammor får samma beröm?
Samtidigt är jag arg på alla som skäller på mig och min före detta fru för att vi skilt oss.
Har vi inte det svårt ändå??
Och vad vi än må haft för anledning är det väl högst privat?
*Tack för ordet*

Jag saknar ditt snusande....  (Hemmets veckotidning 1994)

Ligger ensam och känner mig övergiven...
När jag vant mig vid att sova ensam hittar jag en partner.
Då kan jag inte sova för jag är inte van vid att ha någon som snusar vid min sida.
När jag vant mig vid snusandet är förälskelsen borta och jag blir lämnad ensam.
Då kan jag inte plötsligt sova för att jag inte längre hör snusandet vid min sida.
Hon fann en annan, och nu ligger väl han sömnlös för att hon ligger där och snusar....
*Övergiven igen*
 
Jag längtar efter barnens röra     (Hemmets Veckotidning 1994)

Jag sitter här i mörkret och det är så tyst.
 Mina barn är hos sin mamma, jag är nyskild och har vårdnaden om våra barn.
Egentligen borde det vara skönt med en hel helg för mig själv,
men jag är som förlamad och får ingenting gjort
utan längtar enbart efter söndagskvällen när barnen kommer hem.
Jag har städat lägenheten, torkat golven, men det är för rent och snyggt.
Det är mysigare med barnens leksaker spridda över golven, med liv och rörelse.
Nu är det tyst som i graven.

Visst kan jag gå ut och ta mig en öl nånstans, träffa kompisar, men det känns fel.
Jag lever inte för det utan för mina barn
*Ensam pappa*

Alla kommer säkert i graven    Aftonbladet 1994)

(Söndagen den 21 augusti undrade vi i en artikel i Söndagstidningen om vi har råd att dö)

Hittills har jag inte sett någon död man eller kvinna längs vägkanten
- alltså kommer vi ned i graven på ett eller annat vis.
Att det sen är monopol på kostnaden är skrämmande!
Låt det bli mer konkurrens och släpp fram de billiga men värdiga begravningsbyråerna.
Gör som jag:
Skriv ner din sista önskan och tala om för dina anhöriga hur du vill ha det, då blir alla nöjda.
Jag är bara drygt 30 år men har redan haft klart för mig:
billigast möjliga alternativ och inget fika efteråt! Fika får ni göra med mig när jag lever!

*Jari*


Ge varann en frikväll     (Vi föräldrar 1995)

Vi har ett barn på 2 år och en baby på snart 4 månader.
Min fru har varit hemma med barnen hela tiden, att hon blir less ibland kan man förstå.
Då kom vi på att ge varann varsin "frikväll" i veckan.
Hon är fri att göra vad hon vill på måndagkvällar.
Oftast "låser" hon in sig i vårt gästrum med en bok eller ett handarete. Eller ringer någon väninna.
Onsdagar är det min tur, då brukar jag stanna i stan efter jobbet, gå i affärer, till badhuset eller nåt annat kul

Frikvällarna är roligare för både oss och barnen.
Jag får delta i deras lekar, vilket annars är svårt att hinna med.
Så inför frikvällar ni också om er tjej vill vara ledig eller mannen i garaget en kväll

*Jari*

(Skrattar gott, så himla manligt/kvinnligt denna insändare var!!!! - huvva!!)

Så blind jag varit!        (Allas Veckotidning 1994)

Det är ganska dåligt vad vi människor är dåliga på att uppskatta det vi har!
Vi gnäller så fort det blir ett par hundralappar mindre i lönekuvertet.
Men om man ser till det hela borde vi vara nöjda, vi har ju ändå husrum och mat för dagen.
Jag har sjäv varit dålig på att se det som är bra.
Men en dag tappade jag synen.
För ett kort ögonblick var jag blind!
Vad hände? Min värld rasade samman och jag trodde det var kört!
Jag skulle nog bli blind och orsaken var säkert en tumör i ögat!
Allt var bara hemskt.
Nu blev det läkarbesök och undersökningar
och jag fick tillfälle att konstatera vilken fin läkarvård vi har.
Till min lättnad fick jag veta att det bara varit en smärre blödning,
men allt var bra och jag skulle inte få några men.
Alltså var det en bagatell i förhållande vad jag trodde....
Det har gått några år sen det hände
och idag har jag en annan och positivare syn på tillvaron.
Säg det onda som inte har något gott med sig!
Nej tänk inte på det negativa le istället.
Tro mig du kommer att få ett leende tillbaka

*En ny värld*



Oj jag blir generad när jag läser det jag skrev för snart 15 år sen..  men det var då det!!
(Lucas)